Nu är första helgen över, likaså den 6e arbetsdagen. Detta borde vara världens härligaste jobb. Plocka isär Ak5:an ett flertal gånger, ladda & patron ur. Och sedan avsluta med skön vattenfys. Det är inte så att man får slita för pengarna direkt. Å andra sidan är ju lönen inte sådär jättehög, men det är heller ingen värnpliktslön.

Imorgon blir det ett besök i tårgaskammaren, samt en marsch på c:a 5km. Det ska bli skoj.

Nu har första veckan nått sitt slut. Mitt mobila bredband har ej varit funktionsduglig och när möjligheter till internet funnits så har annat prioriterats.

Plutonen har fortfarande många vakanser. Både Sjuksköterskor, sjukvårdare, förare och vagnschef saknas. 33% av ambulansverksamheten går förlorad om inte fler rekryteras.

Jämfört med värnplikten så har det varit ett lungt tempo. En hel vecka till alla märken och kragspeglar skall sitta på plats talar väl sitt tydliga språk? En annan är van att sitta uppe halva natten med några få synålar i plutonen. Nu får saker och ting ta sin tid och trots ett pressat schema, sett över sikt, så finns det ingen anledning till att stressa.

Nästan all materiell är på plats, vissa saker saknas, tex kroppsskydd. Dock saknas M90 light, jag trodde att FM skulle ha fixat det? Sen att byxbälten tagit slut, och baskermärket blivit utbytt är ju saker man får räkna med. Stridshandsken är utbytt, en klar överraskning. Nu gäller 07-versionen. Det enda nya som måste övas med är AK5 C. En stor skillnad jämfört med A. Rödpunktssikte och sistaskottspärren är lite knepigare.

Annars har det mest varit information, AK5:an har skjutits in och så har vi fysat (läs sprungit) en hel del.

Veckans plus: AK5C

Veckans minus: Betala dyrt för ISO-lunchen (isolerad mat), torsdagsöverraksning!

 Kaos på luckan

  Utsikten kan man inte klaga på.

Welcome back!

Ingen kommentar.

   Vad är tillverkningskostnaden egentligen? Finns sämre kvalitet?

  Dessa är heller inte särskilt uppskattade.

  Redo för strid!

  En nyhet. Helt onödig. Tacka vet jag pälsmössan.

 Härliga stridshandskar.

Nu är det bara tre dagar kvar till Nordic Battle Group och inryck på Trängregementet i Skövde. Sedan september har jag gått och längtat. Sett fram emot att skicka in ansökan, och bli antagen. Och väntan på inryck. Först var det spännande. Vilket äventyr! Dra på M90 igen och ge gärnet. Dra på röda-korsetbindeln över armen och lösa uppgiften. Nu känns det pirrigt. Hur blir plutonen? Kommer jag att trivas? Kommer jag bara ihåg värnpliktens trevliga stunder?

Nu känns det ialf som julafton. Eller dagarna innan en efterlängtad resa, eller inför första festivalen. Väntar, längtar och njuter.